Krönikor | Höglandets OL-veteraner

Barbros funderingar

Ivan har alltid varit en god planerare. Han har långtidsplanerat Höglandets orienterares verksamhet och tidigt i år var vårens program färdigt. Start som vanligt i Aneby.
Men han kunde inte planera verksamheten för ett litet virus på en marknad i en stad långt bort i Kina.Innan vi hade hunnit damma av ryggsäckarna och plocka fram skorna var alla orienteringar inställda.
Ivan planerade vidare. Enligt beräkningar skulle höstens tävlingar kunna anordnas. Programmet var färdigt och skickades ut till klubbarna. Start i Aneby och avslutning i Tranås. Där började Håkan fundera på hur han skulle kunna få plats för alla deltagare vid avslutningen.
Då upptäckte Smålands OF (eg. SOFT) att de flesta veteranerna var 70-plussare som ju omges med en del regler.
Stopp för höstens tävlingar och nytt meddelande till klubbarna. Ett problem mindre för Håkan. Fast hade vi fått springa de planerade banorna i IIlernreservatet så hade vi nöjt oss med en ostmacka på gräsmattan vid Örsbäcken.
Ivan planerar vidare och de planerna måste vi tro på…….
VI SES DÅ ! Kram till alla /Barbro

Det var då det… ur ”boken om orientering”1948 av Lennart Herlin

: Sidan 1

: Sidan 2

: Sidan 3

: Sidan 4

: Sidan 5

: Sidan 6

: Sidan 7

Ingen årsavslutning utan en dikt av Tore Johansson.
Så även 2014 när Tore skaldade sålunda:

Nu får ni gå hem och sätta skorna på hyllan När ni upplevt Tomten,
en gnistrande vinter
Men först tvätta av den härliga Höglandsmyllan och kanske ett Vasalopp
Njuta av höstens färgsprak Ja, då så står ju livet på topp
Men bli inte sittande inne under tak Då är det dags att tänka på vårpremiär
Och som vanligt i Aneby den är.
Nej, ut i naturen och rör på er
Hoppas att snön snart faller ner När påsken är över och äggen är slut
Ut med skidorna och ta en tur Då är det dags att ge sig ut
För nu kan ni ju valla, eller hur? Onsdagen som är precis mitt i april
Kör vi igång i Aneby, om ni kan, törs och vill
Välkommen till familjefest i skogen som aldrig blir för gammal!

En dikt av Tore Johansson har blivit tradition vid rådslaget.
2013 skaldade Tore sålunda:
Nu skall vi sluta Då tror jag det har kommit mycket med snö
Nu får ni gå hem Så ni får ut och glida
På maten kan ni inte pruta Bara det inte blir en massa tö
Ni får ju den! För då får ni med vallan lida
Hoppas ni är mätta och glada Men då kan ni tänka på våren
Och tycker livet är kul Då ni får komma hit igen
Tänk på, det är inte så många dagar För det är precis som tidigare om åren
Förrän det är jul. Den 16 april är ni välkomna hit, både kvinnor och män.

Veteranmöte i skogen….

Kontroll nr 2 markerat med ett svart kryss (se karta och angivelse) vid veteranol-tävlingen i Nässjö blev en upplevelse som jag aldrig varit med om tidigare, skärmen placerad vid en VW av 1953 års modell med hel bakruta(inte glaset), körriktningsvisare av gamla modellen i dörrstolpen. Bilen befann sig svårt angripen av rost och mycket delar var bortplockade. Men stänkplåtar på bakskärmen befann sig i synnerligen god kondition – aluminium rostar ju som bekant inte. Men kul att träffa en veteran av plåt i skogen… här har vi förklaringen till att min placering i tävlingen blev ganska blygsam….//larserik
(VW-bilden är ej identisk med bilen i skogen)

Veteranorientering och insikt

Vi har bott några dagar hos svärföräldrarna i Tranås. Trevligt. Jag hängde med svärfar i onsdags på veteranorientering i Aneby. Han är pensionär sedan i våras och började ta upp orienteringen igen. Ett 70-tal orienterare från klubbar på småländska höglandet i sina bästa år träffas varje onsdag och kör veteranorientering och sen fikar de ihop och pratar vägval, tider, gamla tider, gamla goda tiden och skrattar gott åt bedrifter och icke bedrifter…

Jag drog med mig en kompis och hängde på. Det kändes nästan som att beträda fiende-land till en början. Vad gör ungdomarna här, ska de vara med och orientera?! Japp, vi kom fram till att Lotta o jag var ju 66 år ihop – så vi fick vara med… 🙂 Tur! (Att vi sen blev slagna av varenda en av de gamla gubbarna som sprang långa banan behöver vi ju inte berätta ;-))

Kul var det hur eller hur, och inspirerande! Den äldsta deltagaren var Barbro – 86-år! Hon sprang korta banan på 2-km. Cool tant! Jag ska också bli en cool tant som är ute och orienterar när jag blir stor! Det är ju liksom aldrig för sent!

Hämtat på Mia Kromnows hemsida… (cyklisten som deltog i Anebys deltävling tillsammans med Charlotte Dufva)

Barbro stödjer idrottsrörelsen i Tranås, donerar en miljon som tack
Barbro Rydén instiftar en fond för att prisa välförtjänta förmågor som ledare och utövare inom idrotten. Jag har idrotten att tacka för så mycket glädje i livet , så nu vill jag ge tillbaka lite. Allt är klart för den nystartade Rydéns minnesfond där initiativtagaren Barbro Rydén har valt att genom stipendier ge tillbaka allt hon själv fått från idrotten. Det handlar om att belöna dem som arbetar ideellt för för att Tranåsborna ska kunna delta i idrottsliga aktiviteter. Första utdelningen kommer att ske i september fondens styrelse går ut med en uppmaning att söka och nominera.
Det är skönt att fortfarande få vara en liten kugge i verksamheten konstaterar Barbro och berättar vidare att hon numera sitter med i en annan styrelse. Nämligen Höglandets Veteranorienterare och orienterar gör hon fortfarande men då gående. Jag har jobbat med orientering hela livet och nu vill jag ge tillbaka för allt jag har varit med om.

Miljön – något att tänka på för alla
Krönika – författare okänd

Jag skulle betala i mataffären nyligen – den unga kassörskan föreslog
att jag skulle ta med mina egna kassar eftersom plastpåsar inte är bra
för miljön. Jag bad om ursäkt och förklarade att vi inte hade det där
miljötänket på ”vår tid”.

Kassörskan svarade att det är det, som är problemet: ”Er generation brydde
sig inte tillräckligt för att bevara miljön till kommande generationer”. Hon
hade förstås rätt i en sak – vår generation hade inte miljötänket på ”vår tid”.
Men vad hade vi på vår tid?

Efter långt funderande och sökande djupt i min egen själ insåg jag vad vi
hade. Då hade vi mjölkflaskor, som vi lämnade tillbaka, läskedrycksflaskor,
som vi pantade. Butiken skickade tillbaka dem till tillverkaren som tvättade
dem och återanvände dem. Så de var verkligen återanvända mer än en gång.
Men vi hade inte miljötänk.

Vi gick i trappor för vi hade inte hiss eller rulltrappor i affärer, skolor och
företagsbyggnader. Vi gick till affären för att handla. Vi tog inte bilen varje
gång vi skulle förflytta oss några hundra meter. Men kassörskan har rätt, vi
hade inte miljötänk.

Då, tvättade vi blöjor för att det inte fanns engångsblöjor. Vi torkade våra
kläder på linor, inte i en energiförbrukande monstertork. Sol och vindar
torkade våra kläder på ”vår tid”. Barnen ärvde kläder från sina syskon, inte
alltid det senaste märket. Kassörskan hade rätt, vi hade inte miljötänket.
På den tiden hade vi en enda TV och en radio i hemmen, inte en i varje
rum. TV:n hade en liten skärm, ungefär som en näsduk – inte som halva
Gotland! I köket blandade och vispade vi allt för hand, vi hade inte köks-
maskiner som gjorde allt åt oss. När vi packade sköra saker i paket använde
vi gamla tidningar för att skydda dem, vi hade inte bubbelplast eller styren-
kuddar. På den tiden startade vi aldrig en bensinslukande motor bara för
att klippa gräset, vi sköt gräsklipparen för hand. Vi motionerade genom att arbeta, vi behövde inte gå till ett gym, som använder elmaskiner för
att köra löpband, trappmaskiner osv. Kassörskan hade rätt, vi hade inte
miljötänket då.

Vi drack vatten från kranen istället för att använda en plastmugg eller
vatten i plastflaska varje gång. Vi fyllde våra bläckpennor med bläck när
det tog slut istället för att köpa en ny kulspetspenna. Vi ersatte rakblad i
rakhyveln istället för att kasta hela hyveln bara för att bladet var slött. Men
vi hade inte miljötänket då. På den tiden åkte folk buss, barnen cyklade
eller gick till skolan istället för att göra föräldrarna till en taxirörelse
(öppen 24 timmar om dygnet). Vi hade ett eluttag i en förgrening i hela huset.
Vi behövde inte ha en datoriserad pryl, som skickar datasignaler 2 000 mil
ut i rymden för att hitta närmsta pizzeria. Är det inte sorgligt hur dagens
generation beklagar sig över hur slösaktiga den äldre generationen var bara
för att vi inte hade ”miljötänk”?

Sänd dessa visdomsord vidare om du känner någon annan egenkär äldre
person, som behöver en lektion i bevarandet av vår miljö av någon
”smartypants” ungdom så de också kan skicka förklaringen vidare.